Vad är hyperemesis?


Sjukdomsbild och symptom

Hyperemesis (hyperemesis gravidarum) innebär allvarligt illamående under graviditeten, som oftast kräver sjukhusvård. En person som drabbats av  hyperemesis lider av värre illamående och/eller kräkningar än en person som genomgår vanligt graviditetsillamående. Illamåendet i kombination med grova kräkningar förhindrar ett tillräckligt närings- och vätskeintag.

 

Typiskt för hyperemesis är att illamåendet vanligtvis börjar tidigt, oftast i graviditetsvecka 4-6. Kräkningar kan förekomma upp till tiotals gånger om dagen. Illamåendet kan fortsätta under hela graviditeten och leda till komplikationer, såsom brist på näringsämnen, magsår och sår i matstrupen. Vanliga symptom på hyperemesis är:

 

  • Svårigheter med att klara av de dagliga rutinerna i livet
  • Uttorkning, förekomst av ketonkroppar i urin
  • Viktnedgång (över 5 %)

 

Varje hyperemesis-fall är individuellt, och symptomen kan variera från person till person. En gemensam faktor för personer som drabbats av hyperemesis  är att illamåendet blir dominerande och har en försvagande effekt på personens förmåga att klara av vardagen. I det egna hemmet räcker inte krafterna till att utföra sysslor och en person som drabbats av hyperemesis blir en patient i det egna hemmet. Under pågående hyperemesis isoleras patienten från omvärlden och behöver hjälp. För de flesta avtar symptomen innan vecka 21, men för vissa kan hyperemesis hålla på ända fram till förlossningen och en tid efter det.

 

Bild: Vanligtvis börjar illamåendet i en hyperemesis-graviditet i vecka 4-6. Som värst är illamåendet oftast i vecka 6-15. Efter det akuta skedet som är typiskt för vecka 6-15, minskar illamåendet och kan avta kring mitten av graviditeten (A). Illamående kan även förekomma efter det akuta skedet (B). Efter det akuta skedet är illamåendet ofta lindrigare, typiskt är också att illamåendet kommer och går i vågor under hela graviditeten (C).

 

Utöver illamående och kräkningar är de vanligaste symptomen i hyperemesis följande:

Magont
Halsbränna
Förstoppning
Huvudvärk
Hög puls
Lågt blodtryck vilket kan leda till yrsel och svimning
Depression
Kraftig muskelvärk kring området vid bröstet, magen och ryggen som en följd av uppkastningar (även revben kan gå av)
Uttorkning av kroppen och undernärdhet
Brist på vitaminer och elektrolyter
Uppkastning av blod, slem och magsyror
Hastig viktnedgång
Torra läppar
Huden blir torr och mister sin spänst
Beläggning på tungan
Kalla händer och fötter
Domnade händer och fötter
Metallsmak i munnen
Ökad salivproduktion
Förminskat behov av att urinera och tömma tarmen
Gallsten
Ökad känslighet av sinnen (smak, lukt, rörelse, ljud) samt överkänslig spyreflex
Kroppens lukt kan förändras under ketos

Inom hälsovården informerar man inte alltid åt en person som  genomgår hyperemesis att hen har hyperemesis. Patienten kan få en diagnos utan att själv veta om det. På sjukintyg och patientutlåtanden kan man hitta följande koder för diagnosen Hyperemesis Gravidarum:

021 Ihållande kräkningar under graviditeten

021.0 Lindrig hyperemesis < 22 v

021.1 Svår hyperemesis < 22 v

021.9 Ospecificerade kräkningar

 

I Finland genomgår årligen ca. 700 mammor hyperemesis. I en långtidsstudie har man kommit fram till att förekomsten för hyperemesis i Finland är ca 1,2%. Man vet inte vad som orsakar hyperemesis och forskningen på området är knapp. I dag vet man ändå att hyperemesis är en fysiologisk sjukdom, som enligt forskningen orsakas av flera olika faktorer.

 

Det är möjligt att hyperemesis kan orsakas av olika faktorer hos olika kvinnor. Ärftlighet kan enligt forskning ha en inverkan; det är mer troligt att bli drabbad av en hyperemesis-graviditet ifall mormor, mamma, moster eller syster även haft hyperemesis under deras graviditeter. Personer som har lidit av svårt graviditetsillamående har ofta en tendens att lida även av åksjuka, migrän och/eller illamående som orsakats av preventivmedel.

 

Att skilja mellan vanligt graviditetsillamående och hyperemesis

Vanligt  illamående under graviditet Hyperemesis
Vikt Ingen märkbar viktminskning. Rejäl viktminskning, över 5 %
Näring Trots illamåendet är det möjligt att äta eller dricka tillräckliga mängde Hyperemesis förhindrar ett tillräckligt näringsintag. Ovårdad kan hyperemesis leda till uttorkning
Illamående och att kasta upp Det är tungt med både illamående och kräkningar, men tillståndet är tillfälligt. Det är möjligt att utföra sina vardagliga sysslor under största delen av dagen trots illamåendet Kräkningarna är konstanta, upp till tiotals gånger om dagen. Många kastar upp magsyror och det är inte ovanligt med blod i uppkastningen. Illamåendet är ständigt närvarande och begränsar möjligheten till att leva ett normalt liv
Vård Illamåendet hålls borta för längre stunder med hjälp av de traditionella knepen och med förändring av livsstil. Som vård behövs vätska i droppform och/eller medicinering.
Längd Illamåendet avtar oftast efter den första trimestern. Måendet kan bli bättre halvvägs vid graviditeten men för många kan hyperemesis fortsätta under hela graviditeten.
Arbetsförmåga Förmåga att arbeta under de flesta dagar och samtidigt sköta vardagsbestyren vid sidan om graviditeten. Att jobba och orka utföra vardagsbestyr lyckas inte under veckor eller månader. En del är på sjukledigt under hela graviditeten. Det kan behövas hjälp av andra för att kunna ta hand om sig själv.
Psyket Mamman kan känna sig nedstämd pga. illamåendet men glömmer oftast erfarenheten efter förlossningen. Upplevelsen av ett heltäckande illamående och ett ständigt sängliggande orsakar ångest och depression åt många. Om hyperemesis har pågått länge kan det orsaka post-traumatisk stress som räcker i flera år.

 

Att förstå hyperemesis

Den som drabbas av hyperemesis ifrågasätter ofta sin situation: “Är jag på riktigt så här svag?” ”Vad är det för fel på mig då jag inte orkar kämpa mig ur den här situationen?” Ingen som själv inte varit med om hyperemesis kan förstå vad det innebär och tillståndet bör inte jämföras med vanligt graviditetsillamående. Ovetande kommentarer från bekanta och sjukvårdspersonal kan såra och få den gravida att personligen förminska sitt tillstånd.

 

Det är viktigt att förstå att hyperemesis är en allvarlig sjukdom som kräver sjukhusvård och att man bör uppsöka vård så fort som möjligt. I praktiken innebär det här att man får dropp redan innan man mår alltför dåligt. Att få i sig vätska genom dropp hjälper fastän man ännu inte lider av torka.  

 

Ofta är man tvungen att be om hjälp av flera olika instanser och ett allmänt problem är att illamåendet och de våldsamma kräkningarna har börjat redan långt före första rådgivningsbesöket. Då är man som gravid tvungen att förlita sig på hjälp från hälsovårdscentraler eller privata läkare. Tyvärr saknar vårdpersonalen alltför ofta kunskap om effektiv vård av hyperemesis och det kan vara svårt att få dropp eller diagnos. Den största utmaningen i vården av hyperemesis är att få diagnos i ett tidigt skede.

 

För de flesta börjar illamåendet under graviditetsveckorna 4-6 och fortsätter in på den andra trimestern. För över hälften av de drabbade avtar hyperemesis före graviditetsvecka 21, 10-20 procent lider av hyperemesis genom hela graviditeten ända tills förlossningen eller några dagar efter förlossningen. Det är viktigt att mamman får mycket stöd och vård under det akuta skedet av hyperemesis.

 

Beklagligt ofta saknar vårdpersonalen kunskap i att diagnostisera hyperemesis och förminskar symptom som bör tas på allvar. Eftersom många blivande mammor är i svagt skick orkar de inte kämpa för att få bättre vård.

 

Ett av Hyperemeesi ry:s mål är att öka kunskapen om hyperemesis bland vårdpersonal samt att kvinnor drabbade av hyperemesis skall få diagnos och ändamålsenlig vård. Föreningen jobbar för att hyperemesis skall få en god medicinsk praxis (käypä hoito suositus). I nuläget bör den blivande mamman förbereda sig för att hyperemesis är ett beklagligt missförstått besvär. Som blivande mamma kan man kan vara tvungen att besöka flera olika instanser innan man får den vård som man behöver.

 

Möjliga orsaker till uppkomsten av hyperemesis

Under en lång tid ansågs hyperemesis ha sitt ursprung i psykologiska orsaker, men detta synsätt har upphört att gälla under de senaste tiotals åren. Uppkomsten av hyperemesis beror aldrig på psykologiska faktorer. Nästan alla hyperemesis-patienter påverkas psykologiskt av illamåendet. Ångest och depression är följder av hyperemesis, inte tvärtom. Orsakerna till hyperemesis är ännu oklara, men bl.a. följande orsaker undersöks som bäst: HCG- hormon och östrogen, sköldkörtelns överfunktion, förändring i matsmältningskanalens rörelser och brist på näringsämnen.

 

HCG-hormon och östrogen

Flest undersökningar för att hitta orsaken till hyperemesis har gjorts runt HCG-hormonet och östrogen. Dessa hormoners halt korrelerar med mängden symptom. Hormonernas mängd förklarar ändå inte orsaken till hyperemesis eftersom de stiger hos alla gravida kvinnor, men endast en liten del av dem lider av hyperemesis.

 

 

Överfunktion i sköldkörteln

Funktionsstörning i sköldkörteln uppträder hos var tionde som väntar. Hormonet HCG har en tendens att stimulera sköldkörtelns hormonfunktion, eftersom uppbyggnaden påminner om tyretropin (TSH). Det har bevisats att 70% av hyperemesis-patienterna har normala värden av sköldkörtelhormoner. Vanligen förekommer överfunktion av sköldkörsköldkteln endast hos 2-3% av gravida. Behandling av överfunktion i sköldkörteln har inte minskat på illamåendet men överfunktion i sköldkörteln kan vara skadlig för fostret. Det lönar sig att utreda sköldkörtelvärdena redan i planerandet av en graviditet och följa med värdena under början av graviditeten, så att man kan behandla eventuell överfunktion.

Jod har en viktig del i bildningen av jodhaltiga sköldkörtelhormoner. Gravida kvinnor borde få i sig minst 200 mikrogram jod dagligen.

 

Förändringar i matsmältningskanalens funktion

Man har upptäckt flera förändringar i matsmältningskanalens funktion, som orsakar tillbakaflöde från tunntarmens övre del tillbaka till magsäcken och matstrupen. Detta orsakar illamående och uppkastning. Det kan ske även om det inte finns någon mat i matsmältningskanalen. Hormonförändringarna under graviditeten kan orsaka dessa störningar i matsmältningskanalens funktion, speciellt gulkroppshormonet som moderkakan utsöndrar och östrogen som utsöndras ur moderkakan och binjurebarken.

Långsamma rörelser i tarmen kan förorsaka illamående. Proteinhaltig mat eller näringstillskott försnabbar tarmens rörelser mera än kolhydrat- eller fetthaltig mat. Måltidens tillstånd påverkar inte illamåendet, men flytande mat minskar tarmens rörelser mer än fasta måltider. Man kan tillsätta förtjockningsmedel i vätskor för att underlätta sväljningen. Fast mat kommer långsammare upp ur magsäcken vid uppkastning än flytande mat och drycker.

Ifall en hyperemesis-patient har magont utöver illamående och kräkningar, bör man undersöka möjligheten till magsår, gallsten och refluxsjukdom.

 

Pyridoxin (B6-vitamin) och zink

Bland alla som drabbats av hyperemesis har man konstaterat brist på näringsämnen, bl.a. pyridoxin och zink. Kroppens pyridoxinlager är vanligen väldigt litet, vilket snabbt leder till brist. Brist på pyridoxin kan leda till nervskador och till och med död.

I undersökningar hos hyperemesis-patienter har man upptäckt att näringsämnenas nivåer sjunker lägre än hälften av de dagliga rekommendationerna. Halterna av tiamin (B1), riboflavin (B2), pyridoksin (B6) och A-vitamin var under den biokemiska optimala nivån. C-vitamin, kalcium, albumin, hematokrit ja hemoglobin värdena var höga, vilket tyder på uttorkning. Man har upptäckt att hyperemesis-patienter har risk för undernäring och att det behöver uppmärksammas så att de får lämplig vård. Speciellt till de hyperemesis-patienter som förlorat mer än 5% av sin vikt, bör man ge sondnäring för att säkra både mammans och barnets välmående. I forskning har man konstaterat att foster som utvecklas och växer långsammare pga näringsbrist, kan få kroniska sjukdomar senare i livet och att det är större risk att fostret föds för tidigt.